Historik

Lapsk vallhund är en renvallande spets som har funnits på Nordkalotten sedan lång tid tillbaka. Samerna har under flera århundraden använt hundar liknande lapsk vallhund som renvallare. Upptagningen till rasen påbörjades redan under 1950-talet, då de nutida raserna finsk lapphund och lapsk vallhund ännu ansågs vara samma ras. Lapsk vallhund blev en egen ras 1966 eftersom man hade konstaterat att det fanns två olika typer av hundar, som bland annat skiljde sig åt i kroppsbyggnad och hårlag.

Användningsområde

Många individer i rasen arbetar framgångsrikt som renvallare än idag. Dessa hundar tjänar på uthållighet i kombination med ett i grunden lugnt temperament, för att kunna jobba förutseende och disponera sina krafter. Men lapsk vallhund kan också vara en pigg och lyhörd familjehund, lättlärd lydnadshund, begåvad spårhund, övertygande bevaknings- eller räddningshund, uthållig draghund, ypperlig jakthund som lösspringande älghund, ledhund eller envis trädskällare.

Hälsa

Lapsk vallhund är i stort sett en frisk ras. Det som förekommer i ringa omfattning är följande ögonsjukdomar: PRA (minst två varianter), RD, PPM, katarakt och retinopati. Höftledsdysplasi (HD) och kryptorchism (avsaknad av en eller båda testiklarna) förekommer också. Några enstaka fall av epilepsi och nedsatt sköldkörtelfunktion (hypothyreos) är kända i Sverige.

Egenskaper / Mentalitet

Lapsk vallhund är läraktig, lugn, vänlig, energisk och arbetsvillig. Det finns alltifrån lugna till mycket livliga hundar. Den ska vara uthållig och tålig för att utföra sitt tuffa arbete som renvallare, men också ha förmågan att ta det lugnt. Rasen vallar med skall och kombinerar en hel del självständigt tänkande med uppmärksamhet på föraren. Rasklubben använder mentalbekrivning hund (MH) för att utvärdera rasens mentalitet, och många har genomförd MH. Rasen behöver inte valla för att må bra, men vill gärna ha ett aktivt liv.

Storlek och utseende

En polar vallhundsspets, som ska vara medelstor och tydligt längre än hög. Den ska röra sig spänstigt med ett vägvinnande steg, benstommen och muskulaturen ska vara kraftig men hunden får inte verka tung. Pälsen har täckhår, en tät underull och ska vara väl lämpad för ett arktiskt klimat och skydda mot kyla, fukt och insekter. Trampdynorna ska vara spänstiga och tjocka. Mankhöjd för hanar är ca 51 cm och tikar ca 46 cm. Färgen är svart i olika nyanser, till och med gråaktig eller barkbrun, ofta med ljusare tecken på huvudet, kroppens undersida och på benen.

Pälsvård

Den fäller rikligt två gånger om året. Det behövs minimalt med pälsvård, eftersom pälsen är smutsavstötande och lätt att hålla ren.

Övrigt

Lapsk vallhund har så kallat så kallad öppen stambok, vilket innebär att hundar kan mönstras in till rasen om de är arbetande renhundar eller har föräldrar som är det. De ska vara typiska för rasen, och 3 domare bedömer hunden innan Svenska Kennelklubben godkänner en registrering. Det finns en del sådana hundar i rasen, både i Sverige och Finland. Det är viktigt för rasen, som är fåtalig, för att behålla den genetiska variationen och bra hälsa och egenskaper. Läs gärna mer om rasen på rasklubbens webbplats.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.

Stockholm Hundmässa 2024

LAPSK VALLHUND

Schema

Katalog